Gårdagen spenderade jag och senare på eftermiddagen även August hos mina föräldrar. Efter att vi ätit middag sådär vid 18.30 tiden så var det dags för att ta en kopp kaffe (te för mig) och jag skulle bara gå på toa först. När jag kissat klart och ska torka mig upptäcker jag att det är blod på pappret, blir först helt förvånad och liksom tänker vad är det där för rött? och för att sedan inse vad det är.
Jag pratar med mamma och vi kommer fram till att vi ska ringa till förlossningen då MVC är stänkt vid den här tiden. Jag ringer och får prata med en barnmorska som förklarar att jag inte behöver oroa mig och ställer sedan många frågor. Hon säger att hon ska prata med deras läkare för att sedan ringa upp. Hon ringer tillbaka en stund senare och berättar att varken hon eller läkaren tror att det är något när de gått igenom de uppgifter jag lämnat om att jag mår och känner mig precis som vanligt, att bebis rör sig som vanligt etc, men de vill ändå att jag ska komma in bara för säkerhetens skull. Så sagt och gjort, vi kör in till förlossningen i Halmstad.
Barnmorskan jag pratade med i telefon och en undersköterska möter oss väl där och vi får komma in på ett rum (förlossningssal 5). Jag lämnar urinprov, tar blodtryck, blir kopplad till ctg och får ligga där ett tag i en säng. De ville se om jag hade några sammandragningar (för de kan isf orsaka en liten blödning). Men när tiden gått kommer barnmorskan in och säger att jag hade inga sammandragningar och att bebis mår jättebra. Nu ska vi bara vänta på att läkaren kommer. Han var snabb så vi fick komma in i ett undersökningsrum rätt så fort. (Barnmorskan följde med oss även in där, kändes otroligt skönt att ha ett känt ansikte med sig) Läkaren gjorde en gyn undersökning samt VUL och August satt bredvid mig och barnmorskan höll mig i handen då hon såg att jag tyckte det kändes högst obehagligt. Men när undersökningen var klar sa läkaren att han kunde inte så något och allt såg mycket bra ut. Så förmodligen bara något litet blodkärl som gått sönder för att slemhinnorna är så sköra. Så som vi alla trodde så var det ingen fara, men kändes ändå skönt att få komma dit och se så att allt var så bra som vi trodde! :) Vi tackade och fick sedan åka hem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar